Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cam. Han tror, ja svärjer på med all förtröstan,
Som om han sett det och ett verktyg varit
Att få er till det, – att ni rört hans drottning
På syndigt vis.
Pol. Må då mitt bästa blod
Förgiftadt bli och stelna, samt mitt namn
Med hans förenas som förrådt den bästa.[1]
Må då mitt rena rykte bli en stank,
Som, hvart jag kommer, sticker skarpt i näsan
Uppå den slöaste, och må mitt grannskap
Bli skydt, ja hatadt mer än någon pest
Om hvilken någonsin man hört och läst!
Cam. Om ock ni svor vid hvarje himlens stjerna
Och dess inflytelser, ni kunde förr
Förbjuda hafvet lyda månen än
Med edgång hafva eller klokhet skaka
Hans dårskaps byggnad, som sin grundval har
Uppå hans tro och kommer att bestånda
Så länge som hans egen kropp består.
Pol. Men hur har detta kommit sig?
Cam. Jag vet ej;
Men säkert är, att det är tryggare
Att fly för faran än dess ursprung söka.
Och derför – om ni litar på min heder,
Som bor i denna kropp, den ni till gisslan
Kan taga med er – gif er af i natt.
Jag skall i tysthet tala med ert folk
Och släppa två och två ur staden ut
Igenom skilda portar. Sjelf jag söker
Hos er min lycka, som förloras här
Igenom denna upptäckt. Tveka ej,
Ty, vid min faders ära, jag har sagt
Er sanningen; om ni vill pröfva den,
Törs jag ej dröja; sjelf ni har ej här
Mer säkerhet än den som kungen sjelf
Har dömt och svurit på att han skall dö.
Pol. Jag tror dig; sjelf jag skådade hans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
