Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som pöbeln skällsord ger; hon är förtrogen
Med deras sista flykt.
Herm. Nej, vid mitt lif,
Förtrogen ej! Hur skall ni icke sörja,
När ni till bättre kunskap kommit om
Att så ni mig har skymfat? – Goda gemål,
Ni kan mig knappast ge upprättelse,
Om ni mig säger: "jag har mig bedragit."
Leont. Nej, nej, om jag mig har bedragit nu
Uppå de grunder som jag bygger på,
Så är vår jord ej kraftig nog att bära
En skolpilts snurra. – Häkta henne genast!
Och den som vågar tala godt för henne
Är brottslig endast derför att han talar.
Herm. Det är en olyckstjerna som regerar,
Jag måste hafva tålamod tills himlen
Mig gunstigare blir. J gode herrar,
Jag gråter ej så snart som qvinnor pläga,
Och bristen på en så fåfänglig dagg
Uttorkar kanske er barmhertighet.
Här bor dock hederskänslans djupa sorg,
Som brinner värre än att tårar kunna
Utsläcka den; jag ber er, gode herrar,
Ack, döomen mig så mildt som edra hjertan
Tillåta er; – och så må kungens vilja
Uti fullbordan gå.
Leont. (Till vakten). Nå, blir jag lydd?
Herm. Hvem följer med mig? Jag besvär ers höghet,
Låt mina damer komma med; ni ser,
Mitt tillstånd kräfver det. – Gråt icke, barn,
Ni har ej skäl. Men spör ni att er drottning
Förtjenar häkte, – då må gråten strömma
När jag blir fri. Den stråt som nu jag går
Mig för till evigt väl. – Farväl, min kung.
Jag ville aldrig se er sorgsen; men
Det får jag nog. – Kom nu, det tillåts er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
