Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motsatsen är uttryckligen mig ålagd;
Det törs jag ej.
Paul. Hvad är det der för slag,
Att stänga ärbarhet och heder ut
Från goda vänners samtal? Tillåts det
Att råka hennes damer? Blott en enda?
Emilia?
Fångv. Var då så god, min fru,
Och skicka bort er svit, så skall jag föra
Emilia till er.
Paul. Ja, kalla henne. –
Aflägsna er. (Tjenarne gå).
Fångv. Dock måste jag, min fru,
Tillstädes vara vid er sammankomst.
Paul. Godt; må så vara. (Fångvaktaren går). Så man gör sig omak
Att sätta färg på saken med att fläcka
Hvad fläckfritt är!
(Fångvaktaren kommer tillbaka med Emilia).
Min bästa fru, hur mår vår hulda drottning?
Emil. Så bra som sådan storhet, så förkrossad,
Kan hålla hop. Igenom sorg och skrämsel –
Ej någon känslig dam har större rönt –
Hon har för tidigt fallit uti barnsäng.
Paul. En son?
Emil. En dotter, och ett vackert barn,
Lifligt och friskt. Hon fröjdar sig deråt
Och säger: "stackars lilla fånge, jag
Oskyldig är som du."
Paul. Det svär jag på. –
Fördömda, dessa kungens galna nycker!
Han skall få veta’t, ja han skall! Det värfvet
Bäst passar för en qvinna; jag skall göra’t.
Blir jag i munnen söt, må tungan sårna
Och aldrig mera bli en röd-ögd vredes
Trumpetare. – Jag ber, Emilia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
