Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnunge! En riktigt vacker barnunge! Jag kan undra
om det är en gosse eller en flicka. En riktigt,
riktigt vacker unge! Säkert tillkommen litet på
fusk. Fastän jag icke är bok-synt, så kan jag likväl
läsa kammarjungfrustylen i det kräket. Det der är
något trapp-arbete, skåp-arbete, bakom-dörr-arbete. De
som skaffade den här till verlden voro varmare än
den stackarn nu är. Jag skall taga upp det utaf
barmhertighet; likväl vill jag vänta tills min son
kommer; jag hörde helt nyss hur han hojtade. Hollah,
ho, ho!
(Den unga herden kommer).
Den u. herd. Hollah, ho!
Den g. herd. Hvad? Är du så nära? Om du vill se något
som är att tala om när du är död och rutten, så kom
hit. Hvad felas dig, pojke?
Den u. herd. Jag har sett två sådana syner till
sjös och till lands – men jag kan icke säga sjö,
ty nu är det bara himmel. Emellan firmamentet och
sjön kan man icke sticka en knappnåls-udd.
Den g. herd. Nå, pojke, hvad är det då?
Den u. herd. Ni skulle bara se hur den skummar,
hur den rasar, hur den öfversvallar stranden! Men
det är ändock icke det värsta. Ack så erbarmligt de
arma själarna skrika! Än ser man dem, än ser man dem
icke! än genomborrar skeppet månen med sin stormast,
än sväljs det af skum och fradga, som när man kastar
en kork i ett oxhufvud. Och landtaffären sedan, –
att se hur björnen ref ut skulderbladet på honom;
hur han skrek på mig om hjelp och sade att han hette
Antigonus och var en adelsman. – Men att nu komma
till slut med skeppet, – att se hur sjön klunkade
ned det – men först hur de arma själarna vrålade och
sjön hånade dem – och hur den stackars herrn vrålade
och björnen hånade honom, och båda vrålade högre än
hafvet och stormen.
Den g. herd. För Guds skull, när var det, pojke?
Den u. herd. Nu, nu; jag har icke hunnit blinka sedan
jag såg dessa syner; folket är ännu icke kallt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
