Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I kroppen in och fram på dessa bräder,
Der jag min brottsling står, att ängsligt ropa:
"Hvi gjorde du mig slikt?"
Paul. Om det hon kunde,
Hon hade skäl.
Leont. Ja visst, och skulle säkert
Uppmuntra mig till mord uppå den andra.
Paul. Det skulle jag; om sjelf jag spöket vore,
Jag bad er ge på hennes ögon akt
Och säga hvi så matta blickar kunnat
Uppväcka kärlek. Derpå skrek jag så
Att edra öronhinnor skulle spricka
Och slutade med orden: "glöm ej mig!"
Leont. Ja stjernor, stjernor, voro hennes ögon,
Och alla andra ögon släckta kol.
Räds ej jag gifter mig, Paulina; jag
Vill ingen hustru ha.
Paul. Nå, svärj uppå
Att aldrig fria förr’n jag ger er lof.
Leont. Nej aldrig! Vid min salighet jag svär.
Paul. J ären vittnen till hans ed, god’ herrar.
Cleom. Ni frestar honom mer än han tål vid.
Paul. Så framt ej något annat vif, så likt
Hermione som hennes egen afbild,
Hans öga möter.
Cleom. Nå!
Paul. Nu har jag slutat. –
Dock, om min kung vill giftas – vill ni det,
Vill omotsägligt, gif mig då det uppdrag
Att välja drottning. Ej hon blir så ung
Som den som dog; men sådan skall hon bli,
Att till och med er förra drottnings vålnad
Med glädje henne ser i edra armar.
Leont. Paulina, jag skall icke gifta mig,
Förrän du ger mig lof.
Paul. Och det skall bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
