Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leont. Och hennes ögon tyckas röra sig;
Kan konsten gäckas så?
Paul. Jag skyler bilden;
Min konung är så utom sig; till slut
Tror han väl, att den lefver.
Leont. Ack, Paulina,
Låt mig så tänka hela tjugo år;
All verldens sans är ej så mycket värd
Som detta ljufva vanvett. Låt den vara.
Paul. Det gör mig ondt, att jag er upprört så;
Dock kan jag mer er plåga.
Leont. Gör det då,
Ty denna plåga är så ljuf till smaken
Som någon styrk-dryck. – Tyst, jag tror, att ande
Från henne flägtar. Fins ett jern så fint,
Att det kan mejsla andedrägt? Ej någon
Åt mig får le; nu vill jag kyssa henne.
Paul. Låt bli, min nådig herre; rodnaden
På hennes mun är fuktig; ni förstör den,
Om ni den kysser, fläckar ned er egen
Med oljefärg. Säg, får jag skyla bilden?
Leont. Ej än på tjugo år.
Perd. Så länge kan jag
Stå här och skåda.
Poul. Lemna antingen
På stund kapellet, eller var beredd
På större häpnad. Mäktar ni det skåda,
Så låter jag bildstoden röra sig,
Gå fram och ge er handslag. Men då tror ni, –
Hvad jag bedyrar icke sanning vara –
Att jag af onda makter bistånd har.
Leont. Hvad du kan låta henne göra – jag
Ser gerna på; hör gerna på hvad du
Kan låta henne säga: lika lätt
Hon kan förmås att tala som att gå.
Paul. Då fordras att ni väcker upp er tro. -
Var stilla, en och hvar; om någon tror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
