Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krig. Liksom med solens första glimt ur östern
Thordön och skeppsbrotts-stormar bryta fram,
Så svallade ur medgångs egen källa
Ny motgång ut. Märk, Skottlands konung, märk!
Knappt hade rättvis sak, af modet väpnad,
Bragt Kernerna att fegt till benen taga,
Förr’n Norriges konung, vaksam när det gällde,
Med blanka vapen, friska skaror kom,
Grep an på nytt.
Dunc. Modfällde icke detta
Macbeth och Banquo, våra höfvitsmän?
Krig. Jo,
Som sparfvar skrämma örnar, harar lejon.
Rent ut! Om dem kan sägas, att de voro
Kanoner laddade med dubbel åska.
Så de
Dubbelt fördubbladt höggo in igen;
Om de i varma blodet ville bada,
Om än ett Golgatha de ville namnge,
Jag vet ej hvilketdera –
Matt är jag; mina sår på skötsel ropa.
Dunc. De hedra dig så väl som dina ord;
Från båda doftar ära. – Hemta fältskär.
(Krigaren föres ut. Rosse uppträder).
Hvem der?
Malc. Den ädle thanen utaf Rosse[1].
Len. Hvad brådska lyser fram utur hans ögon!
Så blickar den som bådar stora ting.
Rosse. Gud skydde konungen!
Dunc. Min ädle than,
Hvar kommer du ifrån?
Rosse. Från Fife, min kung,
Der norrska fanor trotsa skyn och flägta
Sin kyla på vårt folk.
Den norrska kungen sjelf med skräckfull antal,
Förstärkt utaf den riksförrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
