Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I löndom, eller om i råd med båda
Han verkat till sitt lands förderf, jag vet ej.
Men högförräderi, för rätten erkändt,
Har störtat honom.
Macb. (Afsides). Glamis och than af Cawdor!
Det största fattas. – (Högt). Tack för ert besvär! –
(Till Banquo).
Nu tror ni väl att edra barn bli kungar,
Då de som gjorde mig till than af Cawdor
Dem sådant spått?
Bang. Om sjelf ni tror derpå,
Lätt torde hågen tändas er till kronan
Utöfver detta Cawdor. Sällsamt är det;
Och ofta, för att oss i ofärd locka,
Berätta mörksens sändebud oss sanning
Och locka in oss med oskyldigt lappri
I djupt förderf. – Ett ord med er, J fränder!
Macb. (Afsides). Två deras spådomar ha slagit in:
Ett herrligt förespel till stolta dramat
Af kungligt innehåll! – Tack, tack, god’ herrar! –
En underbar uppeggelse! Den kan
Ej vara ond; ej heller god. Om ond,
Hvi gaf den då en underpant af lycka
Begynnande med sanning? Jag är Cawdor.
Om god, hvi känner jag en frestelse,
Hvars bild med fasa reser upp mitt hår
Och får mitt fasta hjerta, onaturligt,
Att mot refbenen bulta? Verklig skräck
Mot fantasiens fasor är ett intet.
En bild, ett mord, som än blott sker i tanken,
Upprör mitt väsen så, att all min lifskraft
Qväfs af en aning; intet, utom det
Som än ej är, är till.[1] –
Banq. Nej se, vår vän
Är riktigt hänryckt.
Macb. (Afsides). Vill mig ödet ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
