Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att slikt J kunnen tåla? Ären J
Så milderika, att J bedjen godt
För denna goda mannen och hans ätt,
Hvars tunga hand er böjt till grafven, bragt
Till tiggarstafven er och edra barn?
1 Mörd. Min kung, vi äro männer.
Macb. Ja, ja, J löpen med i räkningen
Som jagthund, vindthund, knähund, pudel, tax,
Mops, dogg och bandhund; – alla kallas hundar:
Rangrullan gör dock skilnad på den snabba,
Den tröga, sluga, väktarn, jägaren,
Alltefter som enhvar af dem har fått
Utaf naturens rikdom sina gåfvor,
Hvarvid han utmärks med ett särskildt namn
Ifrån de öfriga som skrifvas lika:
Så är det ock med menniskan. Om nu
J stån i rullan, och ej aldranederst
På manlighetens trappsteg, – sägen till,
Så skall er barm ett värf jag anförtro.
Som, utfördt, skall er fiende förinta,
Fastsmida er kärvänligen med mig,
Hvars helsa lider af att han får lefva;
Frisk blir jag, om han dör.
2 Mörd. Jag är en man,
Som verldens hårda stötar retat så,
Att jag ej frågar efter hvad jag gör
Verlden till trots.
1 Mörd. Jag också är en man
Så trött, så söndersläpad utaf motgång,
Att på hvad spel som helst mitt lif jag sätter
För att förbättra’t eller blifva’t qvitt.
Macb. Det vet ni båda, Banquo var er ovän.
2 Mörd. Det var han.
Macb. Likaledes är han min,
Och det så blodigt skarpt,[1] att hvar minut
Utaf hans lif är för mitt hjertblod farligt.
Och fast jag kunde sopa honom undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
