Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malc. Just der kanhända, hvar jag fann mitt tvifvel.[1]
Hvi öfverge så plötsligt barn och maka –
Så dyra panter, starka kärleksband –
Förutan afskedstagande? Jag ber,
Min misstro vare icke er till skymf,
Blott mig till säkerhet. Ni kan ju vara
En ärans man, ehvad jag också tänker.
Macd. Blöd, blöd, mitt arma land! – O tyranni,
Lägg du din grundval fast, ty redligheten
Djerfs icke hindra dig! – Lid nu ditt onda,
Din rätta herrskare har blifvit skrämd![2]
Farväl, min prins; jag ville icke vara
Den bof som du mig anser för, ej ens
För allt det land tyrannen har i klorna
Och österns skatter till.
Malc. Blif icke stött!
Jag talar ej af misstro blott till er.[3]
Jag tror, att landet dignar under oket;
Det gråter, blöder; hvarje dag som gryr
På nytt ger nya sår. Jag tror derjemte,
Att armar nog upplyftas för min rätt,
Och här har Englands ädelmod mig bjudit
Mång tusen tappra. Men, med detta allt –
När jag en gång tyrannens hufvud trampar,
Ja bär det på mitt svärd – skall likaväl
Mitt arma land mer ondt än förr få bära,
Mer lida, och på margfaldt flera sätt,
Af efterträdaren.
Macd. Hvem menar ni?
Malc. Jag menar mig, i hvilken allsköns odygd,
Det vet jag bäst, så blifvit ympad in,
Att, när den spricker ut, en svart Macbeth
Mot mig skall synas ren som snö, och Skottland
Erkänna honom för ett lamm, om han
Med min gränslösa elakhet blir jemförd.
Macd. Ej helvetet med sina legioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
