Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock, Herren döme mellan dig och mig!
Här öfverlåter jag mig helt och hållet
Åt dig och återkallar hvad jag sagt
Mig sjelf till skam och nesa samt förklarar
De fel och fläckar, som jag tillagt mig,
För oförenliga med min natur:
Jag vet af ingen qvinna än; har aldrig
En mened gjort, har knappast eftertraktat
Mitt eget ens, har aldrig brutit tro,
Och skulle ej en gång den ena djefvuln
Förråda åt den andra. Sanning är
Mig kär som lifvet, och min första lögn
Var denna på mig sjelf. Mitt hela väsen
Dig egnas och mitt arma fosterland,
Dit, förr’n du kom, den gamle Siward redan
Marschfärdig stod med tiotusen man,
Väl rustade. Vi följa honom åt;
Må, lika visst som striden rättvis är,
En lycklig utgång bli vår lott! – Ni tiger?
Macd. Svårt är att genast kunna sammanfatta
Med ovälkomna saker så välkomna.
Malc. Godt; mer härnäst. – (En läkare uppträder). Går kungen ut i dag?
Läk. Ja, herre; många arma själar vänta
Uppå hans bistånd. Deras sjukdom trotsar
All konstens makt; men, om han blott dem vidrör,
Har himmelen hans hand välsignat så,
Att de bli friska genast.
Malc. Tack, herr doktor.
Macd. Hvad sjukdom är det?
Malc. Sjukan kallas den;[1]
Ett underverk, som, sedan hit jag kom,
Jag ofta sett den goda kungen göra.
Hur han till himlen beder, vet han bäst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
