Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefv. Det är det bästa salt, med hvilket en flicka
kan krydda sitt beröm. Hennes fars minne nalkas
aldrig hennes hjerta, utan att sorgens tyranni tager
all lifsfärg från hennes kind. Gråt nu icke mer,
min Helena; man kunde annars tro, att du ställde dig
sorgsen utan att vara det.
Hel. Ja visst ställer jag mig sorgsen; men jag är
det också.
Laf. En måttlig jemmer är den dödes rätt, men en
öfverdrifven smärta är den lefvandes fiende.
Hel. Men om den lefvande är sorgens fiende, så tar
öfverdriften snart döden på sorgen.
Bert. Min goda mor, gif mig er välsignelse.
Laf. Hur skall man förstå detta?
Grefv.
Gud signe dig! Din faders like blif
I dygd som i gestalt; ditt blod med dygden
I dig om seger kämpar; måtte stads
Din heder svara mot ditt adelskap!
Var god mot alla, lita ej på många,
Gör ondt mot ingen; bjud din ovän spetsen
Med kraft, men sällan; håll din vän så kär
Som eget lif; låt dig för tystnad klandras,
Ej talträngd nämnas. Himlen dig beskäre
Hvad mera godt den gifva kan och jag
Med mina böner kalla ned på dig!
Farväl! – Han är till hofman än ej mogen,
Gif honom goda råd, min bästa herre.
O, hade jag ej mer att tänka på!
Jag tänker icke på min far; hans minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
