Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dian.
Jag det aldrig säger.
För henne bort!
Jag ställer borgen, herre.
Nu tror jag, att du är en allmän tärna.
Vid Gud!
Om någon man mig känt, så var det ni.
Men hvarför har du då anklagat honom?
För det han skyldig är och dock ej skyldig.
Han tror jag ej är mö och svär derpå,
Jag åter svär att jag är mö ändå.
Jag är ej någon sköka, nej, vid Gud!
Är jag ej mö, så är jag gubbens brud.
(Pekar på Lafeu).
För hit min borgen, moder! – Vänta, herre!
(Enkan går).
Hon hemtar ringens ägare, en guldsmed,
Som går i god för mig. Men denna grefven,
Som har mig kränkt, som nogsamt sjelf han vet,
Fast aldrig hän mig rört, frikänner jag.
Han vet att han min bädd vanärat har,
Och den, han famntog der, hans hustru var;
Fast hon är död, hon känner fostret spritta;
Den döda lefver: kan ni gåtan hitta? –
Der ser ni lösningen.
Månn’ någon trollkarl
Mitt ögas trogna tjenst bedårat har?
Månn’ det är verkligt, som jag ser?
Ack nej!
Ni skuggan blott utaf en qvinna ser,
Blott namnet, icke saken.
Båda, båda!
O, kan du mig förlåta!
Dyra make,
Då ni mig trodde vara denna flicka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
