Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har jag väl älskat förr? Säg nej, mitt öga!
Hvad skönhet är, jag hittills anat föga.
En Montague! Det känner jag på rösten.
Min värja, pojke! – Hvad? Den skurken vågar
Att komma hit med sådan grinig mask
Och drifva gäck med vår högtidlighet?
Det är ej synd, nej, vid mitt huses ära,
Att blodig hand på den förvägne bära!
Hvad nu, min frände, hvarför storma så?
Skall här en Montague få odräpt gå,
En skurk, som kommit hit att trotsa blott
Och med vår högtid drifva spe och spott.
Är det den unga Romeo?
Just han; det är den skurken Romeo.
Gif dig tillfreds; låt honom gå i fred;
Han för sig som en adelsman det egnar,
Och, ärligt sagdt, Verona yfs af honom
Som af en sedesam och dygdig ungdom.
Jag ville ej, för hela stadens rikdom,
Att han blef förolämpad i mitt hus;
Var derför lugn och gif ej akt på honom;
Det är min vilja: om du vördar den,
Var höflig, bort med dessa sura miner,
Som passa sig så illa för en fest.
De passa bra, när sådan skurk är gäst;
Jag tål ej honom.
Men han måste tålas!
Hvad nu, munsjör? – Han måste, säger jag,
Ty jag är herre här och inte du.
Du kan ej tåla honom? Gud bevars! –
Du vill ha split och kif bland mina gäster!
Vill vara högsta hönset! Ser man bara!
Det är ju synd och skam –
Se så, se så!
Du är en näsvis pojke! Såg jag maken?
Ett sådant streck skall stå dig dyrt, minsann!
Du sätter dig på tvär’n; – men nu är tid –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
