Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. II, 2 - Romeo och Julia. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom.
Så låt mig stanna,
Till dess du kommer det ihåg igen.
Nej glömmer, för att få dig evigt qvar,
Ty nog jag mins hur kärt ditt sällskap är.
Ja, evigt qvar, så glömmer evigt du
Och glömmer jag att annat hem jag har
Än detta.
Morgon gryr; nu får du gå:
Dock längre ej än liten fogel hoppar
Ifrån den yra flickans hand, som håller
Den arma fången uti länk och kedja;
Hon drar på silket, han får vända om;
Så svartsjuk är hon på sin fånges frihet.
Ack, vore jag din fogel!
Ja, ack ja! –
Men säkert kysste jag dig då ihjel.
God natt! I afskeds sorg hvad ljuft behag!
Jag gerna sad’ "god natt" till ljusan dag.
(Går).
Sömn på ditt öga! I ditt hjerta ro! –
Med ro och sömn det vore ljuft att bo!
Nu vill jag till min biktfars hydda gå,
Min lycka prisa och hans bistånd få.
(Går).
En blåögd morgon ler mot bister natt
Och strör kring östermoln sin purpurskatt,
Och mörkret raglar undan till sitt skjul
Från dagens stråt beträdd af Titans hjul.
Förr’n solen stigit brännhet på det höga
Och torkat daggen bort ur morgons öga,
Jag denna korgen full med örter plockar,
Båd’ giftigt gräs och ljufva blomsterflockar.
Ty jorden är naturens mor och graf;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
