Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lor.
Förbjude Gud! Du var hos Rosalina?
Hos Rosalina, fader? Nej, mitt hjerta
Har glömt det namnet och det namnets smärta.
Rätt så, min son; men säg, hvar var du då?
Du genast utaf mig skall svaret få.
Nyss hos min ovän festlig fröjd jag njöt,
Och någon der en pil emot mig sköt;
Jag sköt igen; att bota bådas sår
Nu blott din helga läkarkonst förmår.
Jag bär ej hat; ty se! den bön, jag fäller,
Du helge man, ju ock min ovän gäller.
Säg ut, min son; du står och gåtor diktar:
Svar får i gåtor den, som gåtor biktar.
Så vet, jag fäst en kärlek utan like
Vid dottren af gref Capulet, den rike.
Hon älskar mig så högt som henne jag;
Det felas blott, att, himlen till behag,
Du sammanviger oss. Hvar, hur och när
Hon blef för mig och jag för henne kär,
Det skall jag ej för dig, min far, förtiga:
Blott lofva mig att än i dag oss viga.
O, sanct Franciscus! Hvilket flygtigt sinne!
Är Rosalina redan ur ditt minne,
Hon, som du älskat så? Bor kärlek, varm,
I ynglings öga, ej i ynglings barm?
Ack, Jesus! Hvilket haf din kind begjutit
Af tårar, som för Rosalina flutit!
Hvad salta böljor du som krydda göt
På denna kärlek, som du se’n ej njöt!
Än solen skyms af dina suckars dimma;
Din klagans ljud än i mitt öra stimma,
Och se din kind ju ännu bär ett spår
Från fordom af en outplånad tår.
När du var du och dina plågor dina,
Du och din plåga, var för Rosalina;
Är nu det slut? – Nå, qvinnan falla må,
Då mannens tro ej bättre kan bestå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
