Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amm.
Jag såg hans sår med dessa mina ögon, –
Gud nåde mig, – här på hans tappra bröst:
Ett ömkligt lik, ett blodigt, ömkligt lik,
Blekt, blekt som aska, sudladt fullt med blod,
Med lefrad blod – jag svimmade vid synen.
O brist, mitt hjerta! Arma hjerta, brist!
I fängelse, du öga! Sök ej mer
Din ljufva frihets ljus! Du arma stoft,
Blif stoft igen! Må alla pulsar brista,
Och hvile han och jag i samma kista!
O Tybalt, Tybalt, du min bästa vän!
Du hyggliga, du adeliga ungdom!
Jag måste lefva då, att se dig död!
Hvad storm är detta, som så kastar om?
Är Romeo mördad och är Tybalt död,
Min dyra frände, dyrare gemål?
Nu, hemska domsbasun, du fritt må skälla;
Hvem lefver än, då dessa två ä’ döda?
Död Tybalt är, och biltog Romeo –
Ja, biltog Romeo, som slagit Tybalt.
O Gud! Har Romeo då mördat Tybalt?
Ja, ja! Gud nåde oss, det har han gjort.
Du huggormshjerta under blomsteranlet!
När dvaldes drake i så fager kula?
Du ljufva bödel! Englalika djefvul!
Du korp i dufvofjädrar, ulf i lamskinn!
Du leda afskum, fager som en Gud!
Motsatsen rätt af hvad med rätt du syns,
Ett syndigt helgon och en ärlig bof!
Hvad hade du i helvetet att skaffa,
Natur, då du en djefvul inneslöt
I sådan ljuflig skepnads paradis?
När var en bok med sådant smutsigt inre
Så praktfullt bunden? O, att falskhet kan
Ett sådant skimrande palats bebo!
Hos karlar fins det ingen tro och heder;
De äro alla, alla, stora skälmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
