Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prins.
Hvad olycksfall är re’n så tidigt uppe
Och väcker oss utur vår morgonro?
Men hvad betyder detta skri och larm?
På gatan än man skriker "Romeo,"
Än "Julia," än "Paris"; alla springa
Hit till vårt grafhvalf under höga skri.
Hvad fasa stormar så uti vårt öra?
Min prins, här ligger grefve Paris slagen,
Död Romeo; och Julia död förut
Är varm och mördad nyss.
Ransaken då
Och forsken ut hur dessa morden skett.
Här är en munk och Romeos betjent;
De hafva verktyg med sig, passande
Att bryta upp de dödes grafvar.
Himmel!
Se, se, min hustru, hur vår dotter blöder!
Ha, denna dolk har råkat felt – dess skida
Ju sitter tom i Montagues gehäng –
Den stuckits miste i vår dotters bröst.
Som en begrafningsklocka denna dödssyn
Min ålderdom i grafven manar ned!
Kom, Montague! Du stigit arla upp,
Att mera arla se din son på båren.
Ack, ädla prins, min hustru dog i natt;
Hon öfver sonens landflykt grämt ihjel sig. –
Hvad nya smärtor stämpla mot min ålder?
Se hit, och du skall blifva varse det.
Vanartige! Är detta skick och skäl,
Att före fadren stiga ned i grafven?
Försegla än en stund din tungas bannor,
Tilldess den dunkla gåtan blifvit löst
Och rätta källan funnen till det skedda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
