Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty sådant är jag ju anklagad för –
Jag vann hans dotter med.
En sedig flicka,
Så mild och lugn, att hvarje hennes önskan
Blygts för sig sjelf! Och hon – till trots af allt,
Natur och ungdom, fosterland och rykte,
Bli kär i den, som ej hon tordes se på!
Ett skröpligt och ett lamt förstånd har den,
Som tror att dygden så kan sig förvilla
Ifrån naturens väg; det är ej möjligt,
Om ej man letar fram orsakerna
Ur satans konster. Än en gång jag påstår,
Att han med drycker, som upphetsa blodet [1],
Och andra enkom gjorda trolldoms-medel
På henne verkat har.
Påståenden bevisa ingenting,
När intet säkrare och bättre vittne,
Än denna stackars svaga sannolikhet,
Så blott och bar, kan dragas fram mot honom.
Othello, tala! Har du på våldsam, otillåten väg
Betvingat och förgiftat flickans hjerta,
Säg, eller vann du det med höfviskt anbud
Och stilla bön, som leder själ till själ?
Jag ber, sänd bud till "Skytten" efter henne,
Låt henne för sin far om mig få tala.
Spörjs det af hennes tal att falsk jag varit,
Så må den tjenst och tillit, ni mig skänkt,
Ej blott fråntagas mig, men också dödsdom
Drabba mig sjelf!
För Desdemona hit.
Följ med dem, fänrik; du vet stället bäst.
(Jago går).
Tilldess hon kommer, skall jag lika troget
Som jag för himlen biktar mina synder
För edra öron redligt uppenbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
