Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mer kan jag ej om denna sak förtälja; –
Dock, menniskor ju äro menniskor:
Den bästa kan väl någon gång förgå sig.
Om också Cassio förorättat honom –
När man är vred, kan man ju slå en vän –
Så tror jag dock helt visst att Cassio rönt
Af den, som flydde, någon väldig skymf,
Som öfvergick allt tålamod.
Jag ser,
Att du af ärlighet och vänskap, Jago,
Förmildrar saken, gör den lätt för Cassio. –
Jag håller af dig, Cassio;
Men längre får du ej min löjtnant vara.
(Desdemona kommer med svit).
Månn’ ej min hustru också blifvit väckt! –
(Till Cassio). På dig skall statueras ett exempel. –
Hvad är på färde?
Allt är nu åter bra, min ljufva vän;
Kom nu till sängs. (Till Montano). För edra sår, min herre,
Skall sjelf jag fältskär bli. – För honom hem. –
(Montano ledes ut).
Haf vaksamt öga öfver staden, Jago,
Och stilla dem, som detta larmet skrämt. –
Kom, Desdemona; det är krigarns lif
Att väckas ur sin ljufva sömn af kif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
