Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om jag ej gått på goda skäl och grunder
Till detta yttersta. Din man vet allt.
Min man?
Din man.
Att hon otrogen var?
Med Cassio, ja. Ack, om hon varit trogen –
Om också himlen skapat mig en verld
Utaf en enda fläcklös chrysolith,
Jag hade icke henne sålt för den!
Min man?
Ja, det var han, som sade mig det först;
Han är en hedersman och tål ej smutsen,
Som klibbar fast vid stygga gerningar.
Min man?
Hvad är det der för eftersägning, qvinna?
Jag säger ju: din man.
Ack, goda fru,
Med kärleken har ondskan drifvit gäck. –
Min man har sagt, att hon var falsk?
Just han:
Din man, din man; förstår du icke ordet?
Min vän, din man, den gode, gode Jago.
Har han det sagt, må hans fördömda själ
Ett gran om dagen ruttna! Fräckt han ljuger;
Hon älskade för högt sitt lumpna gifte.
Ha!
Gör ditt värsta.
Hvad du har gjort är mer ej himlen värdt,
Än du var henne värd.
Bäst att du tege!
Hälften så stark är icke du i mordbragd,
Som jag i kraft att lida. Dumma tölp!
Vettlösa skarn! Du har en gerning gjort, –
Jag räds ej för ditt svärd – den skall förkunnas,
Om ock jag miste tjugo lif. Hjelp, hjelp!
Mohren har mördat nådig’ frun! Mord! Mord!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
