Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu har hon fallit uti pris. Der står hon
Om af den lilla fagra varelsen
Allt eller något, utstyrdt med vår onåd
Och intet mer, kan täckas er, min prins, –
Tag henne, hon är er.
Jag kan ej svara.
Herre,
Vill ni med alla brister, som hon har, –
Hon utan huld och skyld, vårt vredes-barn,
Utstyrd med faderlig förbannelse
Samt fjermad ifrån oss med helig ed –
Ta eller lemna henne?
Tillgif, herre,
På slika villkor göres intet val.
Nå, lemna henne då!
Ty vid den gudamakt, som mig har skapat,
Jag sagt hur rik hon är. Ni, store konung, –
Jag ville icke gå så långt på villstråt
Ifrån er kärlek, att tillbjuda er
En så förhatlig hand. Jag ber er, vänd
Er smak på värdigare föremål,
Än detta kräk, som knappt naturen vill
För sitt erkänna.
Högst förvånande,
Att hon, som nyss, ja nyss, er älskling var,
Er stolthets föremål, er ålders balsam,
Er bästa, käraste, helt plötsligt skulle
Begå så gräsligt dåd, att det ref upp
Så herrlig kärleks-väfnad! Hennes brott
Är visst så onaturligt, att det vittnar
Om vilddjurs-lynne, eller också kräfver
Er fordna kärlek tadel; ty att tro
Om henne sådant, vore ju att tro
Hvad ej förnuft förutan underverk
I mig inympa kunde.
Jag ber er dock, min nådigaste herre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
