Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag känner sådant folk! I deras grofhet
Bor mera svek och mycket värre lömskhet,
Än tjugo bugande och mjuka hofkryp
I fjäs och smicker kunna herbergera.
Trovärdigt sagdt, uppriktigt menadt, herre,
Och med förlof utaf er höga strålblick,
Hvars värma, lik den krans af klara flammor,
Som kröner Phoebi hår –
Hvad menar du?
Hvad har du honom gjort?
Alls intet. Kungen,
Hans herre, täcktes häromdagen slå mig
Af missförstånd. Då var han straxt tillhands
Och smickrade hans vrede, slog mig kull
Baklänges, snäste mig, for ut i ovett
Och tog sig sådan min af karlakarl,
Att kungen prisade hans mod att gå
En man, som icke värjde sig, på lifvet: –
Uppblåst ännu utaf sin hjeltebragd,
Drog han på stället här sitt svärd mot mig.
Mot dessa uslingar och ertspultroner
Är Ajax sjelf ett intet.
Stocken fram!
Du gamla tvärvigg, vördnadsvärda skräfla,
Jag skall nog lära dig –
Jag är för gammal
Att lära, herre. Ropa ej’ för min skull
På någon stock. Jag tjenar konungen,
Uti hvars ärenden jag kom till er.
Ni visar liten aktning, mycken trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
