Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. II, 4 - Konung Lear. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glost.
Högst uppbragt kungen är.
Hvart tar han vägen?
Han vill till häst, dock vet jag ej hvarthän.
Låt honom resa då; han rår sig sjelf.
Mylord, bed honom icke stanna qvar!
Ack, natten är i antåg! Skarpa vindar
Förfärligt hvina, och på flera mil
Fins knappt en buske.
Åh, för envist folk
Är den olägenhet, man sjelf sig skapar,
Den bästa läromästarn. Stäng er borgport.
Hans svit består af oförvägna sällar;
Man vet ej hvad de kunna tubba till,
Ty han är svag: försigtig bör man vara.
Stäng väl er borg; det är en faslig natt.
Min Regans råd är godt; kom in ur stormen.
Hvem, utom denna herrans storm, är här?
En man högst upprörd i sin själ, lik stormen.
Jag känner er; hvar är kung Lear?
Han kämpar med en vredgad luft och beder
Än stormen blåsa jorden ned i hafvet,
Än hafvet svälla upp och dränka jorden,
På det att allt må ändras eller dö.
Han sliter af sitt silfverhvita hår,
Som den förblindade och ilskna stormen
Med raseri tar fatt och gör till intet.
Han bjuder, fastän menska blott, sitt trots
Mot regn och vind, som tumla om i rymden.
En natt, då valp-utsugen tom björninna
Till idet kryper, och då lejonet
Och svultna vargen icke väta pelsen –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
