Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Lear. IV, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edg.
Gif mig er arm. Upp! Så! Hur mår ni nu?
Har ni i benen känsel? Kan ni stå?
Glost. Tyvärr!
Edg. Det der är mer än underbart!
På klippans rand, hvad var det för en skepnad,
Som skildes vid er der?
Glost. En fattig usling.
Edg. För mig här nedre liknade hans ögon
Två månar; tusen näsor hade han,
Inböjda horn, och kroppen gick i vågor
Som hafvet när det stormar. Sälla fader,
Tro derför att de renaste bland gudar,
Som göra sig en ära af att öfva
Hvad oss omöjligt tycks, ha räddat dig.
Glost. Så är det. Hädanefter vill jag bära
Min motgång tåligt, tills den ropar sjelf:
"Nog, nog! och "dö!" Den skepnad, som du såg,
Höll jag för menska; ofta nämnde han
Den ondes namn. – Han förde mig dit upp.
Edg. Var lugn och modig. – Men hvem kommer der?
(Lear uppträder fantastiskt prydd med blommor och kransar).
Ett sundt förnuft kan aldrig styra ut
Sin herre så.
Lear. Nej, de kunna icke komma åt mig för myntning[1]; jag är kungen sjelf.
Edg. O hvilken hjertfrätande syn!
Lear. Naturen går öfver konsten i det afseendet. –
Der har ni edra värfningspenningar. Den der karlen
handterar sin båge som en fogelskrämma.[2] Spänn upp
bågen en god aln. – Se, se, en råtta! Tyst, tyst! Det
går an med den här stekta ostbiten. – Der ligger min
pansarhandske; jag vill slåss om den saken med en
jette. – Fram med hillebarderna! – Du flyger bra, min
fogel. – I pricken, i pricken! Huj! – Hvad är lösen?
Edg. Söt mejram.
Lear. Gå vidare!
[1] Enligt läsarten for
coining. Tieck försvarar folio-upplagans crying.
[2] D. v. s. lika oskickligt som en af
träd och trasor tillskapad bågskytt, hvilken man
uppsatt i en trädgård för att skrämma foglar med. --
Lear yrar om att han håller på att värfva en krigshär,
för att återtaga sitt rike och vänder sig till Edgar,
för att ge honom värfningspenningar. Han tar hans
knölpåk för en båge. Med fogeln som "flyger bra" menas
pilen, och fantasien om råttan, som skall fångas med
en ostbit, kommer sig närmast deraf att Lear ser ned
mot marken, emot hvilken bågen skulle spännas. Då han
får se Gloster, utropar han: "Ha, Goneril! -- Med ett
hvitt skägg!" -- Att vidare kommentera detta ställe,
skulle leda till allt för stor vidlöftighet. En stor
skådespelare vore här den bästa kommentarien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:49:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hagberg/k/0087.html
