Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muntra fruarna i Windsor. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig som en person, som jag alls icke är bekant med;
ty säkert, om han icke blifvit hos mig varse något
drag, som jag sjelf icke känner, skulle han aldrig vågat äntra mig med ett sådant raseri.
Fru Ström. Äntra, säger ni? Men jag är säker på,
att jag skulle kunna hålla honom på däck.
Fru Page. Det är jag också; om han nånsin kommer
längre med mig, så vill jag aldrig gå till sjös
mer. Låt oss hämnas på honom, låt oss lofva honom
ett möte, gifva honom en skymt af uppmuntran och
uppehålla honom med uppskofvets lockmat, tills han
pantsatt sina hästar hos värden på Strumpebandet.
Fru Ström. Jag för min del samtycker gerna till hvad
skälmstycke som helst emot honom, blott det icke
skadar omsorgen för vårt goda namn och rykte. Ack,
om min man finge se detta bref! Det skulle bli ett evigt
näringsämne för hans svartsjuka.
Fru Page. Åh, se der kommer han, och min goda man
också: han är så långt ifrån svartsjuka, som jag
ifrån att ge honom anledning dertill; och det, vill
jag hoppas, är ett omätligt afstånd.
Fru Ström. Då är ni en rätt lycklig hustru.
Fru Page. Låt oss tillsammans lägga råd emot den här flottiga riddaren; kom hit.
(De draga sig åt bakgrunden).
(Ström, Pistol, Page och Nym uppträda).
Ström. Åh, jag hoppas, att det icke är så.
Pist.
Men hoppet går emellanåt på villspår;
Sir John har öga till er hustru.
Han söker rik och fattig, hög och låg,
Gammal och ung, den ena som den andra;
Allt mischmasch älskar han: tänk efter, Ström!
Med glödhet lefver; hindra’t, eller ränn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
