Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ligg der, min konst![1] – Nå, torka nu ditt öga,
Var lugn. Skeppsbrottets grymma skådespel,
Som upprört allt din själs medlidande,
Har jag med sådan omsorg i min konst
Så säkert ordnat, att der ingen själ –
Nej, ej ett enda hår har gått förloradt
På någon varelse uti det skepp,
Som du med nödrop såg i hafvet sjunka.
Sitt ned, ty nu skall du få höra mer.
Mir. Ni ofta börjat säga hvem jag är, Men
hejdat er och låtit mig förgäfves
På saken grubbla. Alltid slöt ni så:
"Nej, icke än!"
Prosp. Men nu är timman kommen,
Och ögonblicket bjuder dig att lyssna.
Lyd och förnimm! Kan du erinra dig
En tid, då ej i denna cell vi bodde?
Jag tror ej, att du kan: då var du knappt
Tre år ännu.
Mir. Åh jo, min far, jag kan.
Prosp. Hvad mins du? Andra menskor, annat hem?
Hvad helst det vara må, nämn mig den bild,
Som fäst sig i din själ.
Mir. Ack, det är fjerran
Och liknar mera dröm än verklighet,
Hvad minnet mig bevarat! Hade jag
Ej fordom fyra tärnor eller fem,
Som passade mig upp?
Prosp. Jo visst, Miranda.
Och ändå flera till. Hur kommer sig,
Att detta lefver i ditt minne? Säg,
Hvad ser du mer i tidens dunkla bakgrund?
Mins du hvad, innan du kom hit, sig tilldrog,
Mins du ock hur du kom.
Mir. Det mins jag ej.
Prosp. För tolf år se’n, Miranda, tolf år se’n,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
