Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och lyfte sina näsor rakt i vädret,
Som om de luktade musik. Jag tjuste
Så deras öron, att de, liksom kalfvar,
Tätt följde efter hvar jag råmade
Tvärs genom hagtorn, tistelsnår och törne,
Som stungo deras skinn. Nu sprattla de
Uti den gröna pölen bakom cellen
Med vattnet upp till hakan, så att dyn
Der öfverstinker deras fötter.
Prosp. Bra,
Bra gjordt, min fogel! Lägg ej än utaf
Din skepnad, den osynliga; gå in
Uti min cell och hemta hit min grannlåt
Till lockmat åt de tjufvarna.
Ariel. Jag går. (Går).
Prosp. En djefvul, riktig djefvul, hvars natur
Ej tuktan biter på! Allt är förgäfves
Hvad jag för honom gjort, ja platt förgäfves;
Och som hans kropp blir fulare med åren,
Så blir hans själ allt mer förderfvad ock.
Jag skall dem allesamman plåga så,
Att de må tjuta. (Ariel kommer tillbaka med en börda glänsande kläder). Häng dem der på linan.
Cal. Jag ber er, gå helt tyst! Vår blinda mullvad
Får icke höra våra fjät; helt nära
Hans cell vi äro nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
