Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Cæsars vänner vi, som ha förkortat
Hans skräck för döden. – Ned, J Romare;
Badom i Cæsars hjertblod våra händer
Upp till armbågarna! Besudlom svärden!
Se’n gå vi ut på torget, svingande
De röda vapnen öfver våra hjessor,
Och ropa alla: "frihet, frid och frälsning!"
Cass. Ned! Badom oss! Hur fjerran uti tiden
Skall icke detta höga skådespel
Ges om igen i än ej födda stater
Och än ej kända språk!
Brut. Hur mången gång
Skall icke Cæsar blöda om på lek,
Han, som nu ligger vid Pompeji bildstod[1]
Med stoftet aktad lika!
Cass. Lika ofta
Som detta sker, skall man ock kalla oss:
"De män, som skänkte fosterlandet frihet."
Dec. Nå, gå vi nu?
Cass. Ja, låt oss alla gå:
Brutus i spetsen; och hans spår vi pryda
Med Romas djerfvaste och bästa hjertan.
Brut. Hvem kommer der? En af Antonii vänner.
Tjen. (Knäböjer). Så böd min herre mig knäböja, Brutus!
Så böd Antonius mig falla ned
Och böd mig, krökt till jorden, tala så:
Brutus är ädel, tapper, vis och redlig;
Cæsar var mäktig, dristig, kunglig, huld.
Säg: Brutus älskar jag samt hedrar ock;
Säg: Cæsar har jag fruktat, älskat, hedrat;
Tillåter Brutus, att Antonius må
Till honom komma tryggt och få sig uttydt
Hur Cæsar har förtjenat döden, – då
Skall ej Antonius älska Cæsar död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
