Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emot en gul-brun panna. Hjeltehjertat,
Som förr i slagtningarnas tummel sprängde
Stålbucklan på hans bröst, allt mod förnekar
Och är solfjäder blott och blåsbälg nu
Att svalka tattarqvinnans lusta med. —
Der komma de.
Gif nu blott akt, och ni skall se i honom
All verldens tredje pelare förvandlad
Till hofnarr åt en sköka; se och märk.
Om det är kärlek, säg mig då hur mycket?
Utfattig är den kärlek, som kan räknas.
En gräns — hur långt du älska får — jag sätter.
Sök dig då först ny jord och nya himlar.
Nytt ifrån Rom, ers nåd!
Fördömdt! — Var kort!
Hör honom då, Antonius!
Tilläfventyrs är Fulvia vred. Hvem vet
Om Cæsar, den fjunskäggige, ej sänder
Sitt mäktiga mandat: ”gör det och det,
Tag in det riket, gif det der sin frihet!
Straxt, annars är du krossad!”
Hvad, min vän!
Kanhända — åh ja, det är sannolikast —
Får du ej stanna längre här: dig Cæsar
Tillbakakallar; derför hör, Antonius! —
Hur lyder Fulvias bud? Nej Cæsars! — Bådas?
För sändebuden in! — Antonius,
Så sant jag är Egyptens herrskarinna,
Du rodnar, och ditt blod der ger sin hyllning
Åt Cæsars makt, så framt din kind ej gäldar
En högröd skattegärd åt Fulvias bannor,
Den gälla skrikerskans. — Nå, sändebuden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
