Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. IV, 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONLUS OCH CLEOPATRA. IV, 9. 85
Enob. 0 var mitt vittne, natt! -
3 Sold. ilvem är den karlen?
2 Sold. Stilla! Låt oss lyssna.
Enob. Var du mitt vittmme, o du hulda måne,
När menskors afsky i ett hatfullt minne
Förvarar pligtfömgätna meuskors namn,
Att Enobarbus ångrade sin gerning
luför ditt anlet!
1 Sold. Enobarbus?
3 Sold. Tyst!
Hör vidare!
Enab. 0 du allt svårmods högsta herrskarinna,
Gjut nattlig dimmas gift smtöfver mig,
Att lifvet må, i uppror mot min vilja,
Ej längre hänga vid mig! Vräk mitt hjerta
Mot min förbrytelses fliathårda klippa!
Af sorg förtorkadt falle det till stoft
Med alla onda tankar! 0 Antonius,
Mer ädel, än mitt nidingsverk är nedrigt,
Förlåt mig för din egen räkning blott,
Men låt i verldens häfder mig bli tecknad
Som trolös, fegsint öfverlöpare! -
Antonius, o Antonins! (Dör).
2 Sold. Låt oss tala
Till honom.
1 Sold. Låt oss höra; hvad han säger,
Kan angå Cauar.
2 Sold. Riktigt. - Men han sofver.
1 Sold. ilar svimmat snarare. Så elak bön
Var aldrig sömnens förebud.
2 Sold. Kom närmre.
3 Sold. Vak upp, vak upp och tala till oss, herre!
2 Sold. Hör, herme!
1 Sold. Dödens imand har gripit honom. -
Hör, trummans allvar väcker sömnen upp.
Till vakten föromn honom; han har rang.
Nu är vår timma slut.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
