Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONIUS OCH CLEOPATRA. V, 2. 103
Proc. Dem’med, Dolabella,
Ar jag belåten bäst. Var god mot henne. -
(Till CLEOPATRA).
Till CaTsar skall jag säga hvad ni önskar,
Om ni befaller.
Cleop.
Säg, att jag vill dö.
(PImOCULEJUS och soldaterna gå,).
Dal. Min höga drottning, ni har hömt mig alimnas?
Cleop. Jag vet ej.
Dol. Säkert känner ni mig dock.
Cleop. Stor sak i hvad jag känner eller hör. -
Ni skrattar väl, mmär qvinnor eller barn
Förtälja drömmar? Är det icke löjligt?
Dol. Hvad menar ni?
Cleop. Jag drömde, att det fanns
Esm imperator nämnd Marcus Antonius; –
0, än en sådan sömn, att jag nmå se
Aummu en gång en sådan Irman!
Dol. Ni täcktes -
Cleap. En himumel var hans anlete, och der
Stod sol och måne, hvilka lyste opp
Derm lilla nollan jorden.
Dol. Höga dmottning, -
Cleop. Hans armar famnade en verid; hans steg
En ocean. Hans röst var harmoni
Lik sfemernas, då han till vänner talte;
Men ville Iman uppskaka jordens krets,
Var den ett thordönsbmak. Hans gifmildhet,
Den kände ingen vinter, var en höst,
Som växte till ju mer der skömdades.
Hans nöjen, likt delfiner, buro högt
Sitt hufvud öfver svallet der da summo;
Kungar ocim furstar bumo hans livmée;
Som ringa skiljemynt, så föllo riken
Och öar ur hans hand.
Dol. Cleopatra, -
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
