Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han lyckas kanske; hvad är då musiken?
Då är musiken lik den jubelklang,
Som höjs när trogna undersåter hylla
En nykrönt konung; ja, då liknar den
De ljufva toner, som vid dagens gryning
Med drömmar smyga till en brudgums öra
Och väcka honom upp till bröllopsfesten. –
Se hur han går med lika ståtlig hållning,
Men vida större kärlek, än Alcides,
När han befriade det jungfru-offer,
Som gafs i skatt utaf det qvalda Troja
Åt hafsvidundret. Jag står här som offer,
Och de der borta äro Trojas qvinnor,
Som med förgråtna ögon komma fram
För att se på hur äfventyret lyckas.
Gå, Herkules! Lef du, så lefver jag!
Mer ängslig jag på bardaleken ser,
Än du som sjelf i kampen dig beger.
(Musik under det att BASSANIO betänker sig framför skrinen).
Sång.
1 Röst. Säg mig, hvem är kärleks far?
Hufvud eller hjerta? Hvar
Alstras han och hemvist har?
2 Röst. Ögat honom lifvet gaf;
Af blickar närd, han tynar af,
Ack, och vaggan blir hans graf!
Vid hans jordafärd nu ring;
Jag begynner – bing, bing, bing.
Tillsamm. Bing, bing, bing.
Bass. Så visar ytan minst hvad saken är;
Vår verld bedrages alltid utaf skenet.
I rättegång, fins väl så nedrig tvist,
Som, kryddad af förförisk talarkonst,
Ej undandöljer hvarje spår af ondska?
I religion, hvad afgrundssats, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
