- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
27

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1629—1632

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

igen, och måtte så lära mig gå på ny tt. Och blef jag
sedan hos fru Ebba mången ond dag, och var hos henne i 2
år där ute och stod där ut mången sur och hjärtans bitter
hård dag och stund och så mycket ondt, att jag inte så
kan klaga mig. Ty mor var då död för mig, och far och
alla andra mina så långt borta, att ingen annan var, som
kunde taga mig till sig, utan min mycket hårda
farbrorhustru, fru Ebba. Men i min stora hjärtans sorg och
olycka, så unte Gud mig min enda käre farbror, herr
Klas Horn, hvilken mig så högt älskade, som jag har
varit hans eget barn, och såg intet gärna, att hon for så
illa med mig. Ty förtog han mig mången elak och ond
stund, som mig kom tillhanda, och kunde han intet lida,
att något skedde mig förnär, medan han var därhos.

Men hon var en utur viset hård fru både emot mig
och alla andra, och hade jag hos henne i de 2 åren 6
dagar i hvar vecka, och den sjunde var söndagen, och
ingen bättre än den andra. Och gick ingen af dem förbi,
att jag icke måste till det ringaste få en gång om
dagen och stundom tre gånger ris. Och så ofta min onda
och lättfärdiga piga blef ond på mig, så tog hon mig
i min arm och kasta mig in till fru Ebba och sade,
att jag gjorde illa.

Och tordes hon aldrig gå in till fru Ebba med
mig, ty hon begynte till att blifva allt för mycke fet;
men jag, arma barn, måste strax få hugg för den horans
skull. Det halp mig ingen bön. Och gick det mig så
där, att det var mig utur viset långa och elaka 2 år.

Min Gud, som har unt mig så mycket ondt och
när alla mina blefve döda, som bättre har haft behof till
att lefva, täckts att unna mig mitt bedröfvade och
vedervärtiga lif och nådelig erhållit mig det i så mycken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free