Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1629—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon inte var så, utan önska om hon var så, att det måtte
vara en liten fanen hon gick med. Men när hon inte
längre kunde dölja, tog hon merkurium in och förgjorde
både barnet och sig...
Och kom jag in i kammaren och begynte till att tala
med henne, så sade hon åt mig och vände sig till väggen:
”Drag till helvites, din byting!” Och en stund därefter
kom min faster Kirstin in till henne och hade mig i
handen, och, när hon fick se mig, begynte tårarna till att gå
henne i ögona, och hon sade:
”Kära jungfru Kirstin, låt inte den där flickan
komma för mina ögon, hon plågar mig så. Hennes mor
har så högt befallt mig henne på min själ, och Gud nåde
mig, den flickan!”
Och sade faster Kirstin åt henne: ”I hafva illa
hållit ord, käre Ingri. Men bekänn, om I äre med barn
och hvem som är far däråt?”
Men hon svor därföre och bad, den elaka skulle taga
bort både henne och barn, om hon var så, och med den
bönen gaf hon ock upp sin anda och svor, att hon
inte var med barn, utan drog så mycke ynkelig af, att
det var ynke åt.
Och så fick hon betalning af Gud efter sin egen
önskan, som hon har farit med mig, och skall nu dyrt nog
svara före, huru hon har handlat både mot mig och sig
själf.
Och då slapp jag en stor plåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
