- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
96

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: jan.—juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes död, den skall jag ock alltid bedja, att han ville
gifva mig allt det mig kan vara nyttigt till själ och lif.
Och annat arf åstundar jag inte, utan det vissa och fasta
arfvet, som ingen kan taga ifrån mig, och hvad Gud
annars vill gifva mig.

”Och jag kan inte veta, när fru Ebba har hört mig
säja det, som aldrig har kommit i mina tankar. Ber
jag för den skull, att min herr far inte ville tro
sådant, ty hon säjer det af lutter afund till mig, och ber
min herr far i all ödmjukhet inte villa förtänka mig,
att jag så dristig svarar, ty nöden tvingar mig därtill.
Och är mig omöjlig till att äta sådan beskyllning i mig
och hoppas inte heller, att min herr far skall tro sådant.

”Men hvad mitt löje vedkom, så bekänner jag, att
jag lite drog på min mun åt det jag såg som
löjelig var, och har så visst som jag lefver inte lett åt de
döda barnen och inte heller ment något ondt därmed.
Och trodde inte heller, att det skulle vara så illa gjordt,
som jag hörer att hon har tydt ut det; och om jag visste,
att jag gjorde min herr far och fru mor någet emot
därmed, att jag är glad, så vill jag mycke heller tvinga
mig därifrån det meste jag kan.”

Och begynte jag därmed så bitterlig till att gråta
och beklaga min svåra och vedervärtiga lycka, som i all
måtta var mig så mycket tung, som inte unte mig så
mycket, att jag en gång fick le, sedan mera.

Och min herr far gick in till måltids, men jag gick i
min styfmors kammar med mat åt henne och ville inte
gå till måltids, det fru Ebba har mått dåna i ondska öfver.

Men när jag kom in till min styfmor med maten,
bad jag henne äta. Så har fru Ebba varit inne hos henne
och sagt så för henne me, att när jag kom till sängen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free