Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes skötsel blifvit smittad, hemställde han i underdånighet,
att en annan måtte förordnas i hans ställe. Men som Gustaf
Adolf befann sig på ett afstånd af 29 mil, fick han tre gånger
förnyade stränga order om uppbrott, innan hans eget bud
hann tillbaka. Han tordes då ej annat än lyda och befallde
två af sina öfverstar att avancera med den honom anförtrodda
härafdelningen. Själf beslöt han på läkarnas inrådan att föra
fru Kristina från kvarteret i Schaumburg, där under tiden
10 eller 11 personer af hans husfolk dött i pesten, tillbaka
till Stettin på båt. Först sedan han där installerat henne,
anskaffat läkare och hört, att ingen fara vidare ansågs för
handen, efter det trettonde dygnet var öfver, lämnade han
någon af de första dagarna i augusti sin hustru för att så
fort som möjligt upphinna sina marscherande trupper.
Visserligen möttes han i Spandau af Gustaf Adolfs bref om tillstånd
för honom att stanna i Neumark, men bref från läkarna om
fortgående förbättring förmådde honom att ej begagna sig
däraf.
Då Gustaf Horn skrifver till sin svärfar, är han full af
sorg och bestörtning öfver dödsfallet[1] och förstår ej hvad som
kan ha stött till. Han önskar i sin förtviflan, att han fått dö
med sin »liebe gemahelin». »Wolte ich doch gehoffet haben»,
skrifver han, »das obgleich in den 13 tagen, so ich ihr tag
und nacht aufgewartet, sie gehoben, gepflogen, ihren schweis
und athem an mich gezogen, ich nicht ebenso als eins theils
der andern hab können von der gifft angezundet werden, solte
doch ihr letztes sterbstundlein mir das hertz gebrochen und
mich von diser widerwertigkeit darin ich nunmehr die zeit
meines lebens stecken werde, abgeholffen haben.»
Om barnen berättar Gustaf Horn, att han genast, då fru
Kristina sjuknade och det blef tydligt, att hon smittats af
pesten, lät föra dem till Stettin, något som alldeles stämmer
med Agnetas berättelse. Han har hört, att de ännu där
befinna sig i tämligen godt stånd (»bey ziemlichen
wolstande») och önskar, att det måtte så fortfara.
I ett följande bref från Halle af den 17 september
uttalar Gustaf Horn sin farhåga att ej kunna själf vara tillstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
