Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Efter att genom dagar och nätter utan uppehåll hafva
tillryggalagt vägsträckan från Barcelona till Budapest, steg
jag ur vaggonen för att omedelbart bestiga det tåg, som
öfver Belgrad och Sofia skulle föra mig till Konstantinopel.
Det var den 11 juni 1903. Knappast hade jag satt min
fot på perrongen, förr än mitt öra uppfångade ropen från
en hel armé af tidningspojkar, som utbjödo ännu fuktiga
extrablad:
"Revolution i Belgrad. Kungen och Draga mördade.
18 personer nedskjutna. Köp extrablad!"
Det var med viss svårighet jag lyckades äntra
Belgradtåget. En brokig mängd skrikande och hojtande
korrespondenter hade nämligen redan tagit upp de flesta platserna.
En del af de större tidningarnas representanter hade
medfört egna telegrafattiraljer, som upptogo en hel extra vagn.
Tåget satte sig igång. Öfver den ändlöst ledsamma
ungerska slätten gick färden. 1 restaurantvaggonen rådde
vid frukosten ett bedöfvande lif. Korrespondenterna, af
hvilka de fleste buro mjuka jakthattar med fjädrar, skreko
och väsnades, och uppassarne hade ett förtvifladt göra att,
balanserande med sina brickor, bana sig väg mellan
grupperna af sittande och stående. Ett rykte hade utbredt sig,
att Belgrad vore förklaradt i belägringstillstånd, och att
ingen ägde tillåtelse att passera. Skulle vi alltså icke komma
fram? Vi skulle i så fall blifva kvarhållna i Semlin, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
