Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
sista stationen på ungerskt område, belägen vid floden Save,
på hvars motsatta strand Belgrad reser sina murar.
Min bordskamrat, en medarbetare i Magyar Hilap,
sade:
— Så mycket bättre; då kunde jag bli den förste i
Belgrad.
— Hur så?
— Jag är hemma från Semlin och kan genast skaffa
en pålitlig man och en ekstock. Vi komma fram i kväll,
och i nattmörkret kunde vi nog lyckas obemärkt smyga
oss in i staden. Har ni lust att följa med?
Naturligtvis mottog jag anbudet med tacksamhet. 1
själfva verket hoppades jag lifligt på ett trafikhinder, ty
endast någon vis major kunde berättiga mig att afbryta
min resa.
Tåget stannade vid en station för att invänta den
mötande expressen. Och den brusade in och stannade.
I ett nu var jag ensam i vaggonen. Alla korresponden-
terna hade rusat ut för att genom det andra tågets fönster
och vagnsdörrar af de mötande resandena inhemta nyheter
och skyndade därefter in på telegrafstationen.
För mig var det icke utan missräkning att erfara, att
vägen verkligen var klar. Det var redan mörkt, då järn-
vägsbron öfver Save skakade och skramlade under våra
hjul. Som ett diadem på ett svart sammetshyende låg Bel-
grad i eldskrud på sina kullar. Staden var illuminerad!
Tåget körde in på perrongen, och vi stego ur. Ett
led af officerare i ljusa kappor, högresta, smärta karlar,
hvilkas under kappan dolda epåletter gåfvo axlarne en be-
tydlig bredd och rätlinighet, spärrade vägen, bolmande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
