Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
XXII.
Den heliga månaden Ramasån är inne, bönernas, fastans
och botöfningarnes dystra dagar och den lättfärdige skäm-
taren Karagueuz’ lika dystra nätter. Från solens uppgång
allt till dess nedergång må nu ingen museiman smaka hvar-
ken mat eller dryck, icke röka, icke njuta välluktande oljors
eller blommors doft. Först när solen går ned och muezzin
från minareten ropar till bön, må fastan brytas. Men då
står glädjen högt i tak, kanoner och gevär knalla, och har
dagen varit lång och svår, blir natten desto gladare.
En pascha, som visat mig vänskap, hade bjudit mig
till iftår — så kallas det stora mål, som i det ögonblick,
då solen sjunker, bryter fastan. För att rätt sätta mig in
i situationen, beslöt jag att själf fasta. Att hvarken äta eller
dricka, gick lätt nog. Värre var det med cigarretten. Men
allt har en öfvergång och hur det än var, blef klockan ändt-
ligen fem ä la franca — solen tangerade redan Eyubs kullar.
En minut innan den sjönk gjorde jag min entré i paschans
förmak. Knappast hade jag hunnit hälsa förr än det första
kanonskottet rungade. Paschan försvann ur rummet midt i
en mening. En half minut senare kom han åter in, leende
och nöjd — en liten oskyldig mastix därute i sidorummet
hade synbarligen verkat välgörande. Vi tågade in i salen,
där en rad af tjänare stodo i den ställning med händerna
öfver magen, som i Orienten är tecken på ödmjukhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
