Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
“Det skall bli skönt få bryta fastan", hviskade jag åt
min granne, en ung turk af de mera europeiserade.
“Hvad för slag? Har ni inte ätit än i dag?“
“Nej, hvarken ätit, druckit eller rökt.“
“Får jag känna på edra händer! — Riktigt, de äro
iskalla. “
“Men edra äro varma.“
“Hm!“
Längs hela bordet löpte en oafbruten rad af små silf-
vertallrikar med alla möjliga slags delikatesser — oliver,
syltade aprikoser, kaviar, dadlar o. s. v. — i oändlighet.
Ett otal rätter af alla slag, utom fisk, som museimännen i
motsats mot katolikerna icke få förtära under fastan, af-
löste hvarandra. Men naturligtvis serverades intet vin, en-
dast vatten, opalfärgadt vatten, hämtadt från en berömd,
långt bort belägen källa.
Efter kaffet, lemonaden och den oundvikliga grammo-
fonen togo vi en vagn och reste öfver till Stambul. Alla
minareter flammade med skälfvande kransar af lågor; mel-
lan tinnarne blossade heliga ord ur koranen i skrift af eld.
Från kaffehusen hördes flöjters låt, och genom de immiga
rutorna fladdrade en silhuett af dansande hamaler. Två
svartbeslöjade turkinnor skyndade öfver gatan, vägledda af
en gammal tatuerad negerslafvinnas mässingslykta. Under
Terijakdjitar Soks arkader och i själfva gatan rådde en träng-
sel så stark, att vi nödgades stiga ur vagnen. Icke en enda
europeisk hatt i allt detta vimmel, endast fezer, turbaner
eller persiska lammskinnsmössor. Någon vinkar åt oss och
kommer emot oss, det är en gemensam bekant, en ämbetsman
i Höga Porten. Han ämnar sig på teatern och vi slå följe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
