Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i er smak, min unge vän. Men jag måste draga
på munnen åt samtiden, som kallar sig hednisk
och ändå är lika enfaldigt rädd för det skönas
djäfvulskonster som en bredtrutad gammal
abbedissa. Samtiden tycker sig likna hufvudbilden där
på fondmålningen, tror sig vara en luthersk kraft —
Kristus, hvilken muskelstark som en tyngdlyftare
på en marknad slungar domens åskor öfver världen
— men högrenässansen skulle skratta åt henne.
Hans Alienus svarade med samma artiga
småleende som prästen:
— Samtidens och de förste kristnes läsarefasa
för det skönas syndfullhet besticker mig icke. Hela
min varelse samlas i en brännpunkt. Jag har en
lika outsläcklig skönhetstörst, som om jag lefde
vid renässansens midsommar. Men det anses
förbjudet att tillstå sådant i en naturvetenskaplig
tid. Till och med gamla akademici skulle korsa
sig inför en så uppriktig bekännelse. Säg
däremot, att gungstolen och saffransbullen är allt hvad
den utdömda skönhetsdriften behöfver, och man
skall trycka er hand och berömma ert djupsinne.
Den tanken ligger dock nära, att de
beständigt skärpta anfallen på asketidealen, och till dem
hör vördnaden för det fula, endast äro förspelet
till en framtid, då ungdomens händer lyfta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
