Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvunnen hedendoms skönhetsdyrkan ur grafven,
ehuru på en nylagd grundval. En skönhetsdyrkan
i förnuftets klara solljus är ingenting annat än
tillbedjan af lifvet i dess högsta former och lifvets
framtidsmål. En staty i Vatikanens museum har
mer framtidsdröm i sina linier än alla våra mest
omständliga förteckningar på människosläktets
önskningar. Framtidens religion sökes allmänt i
panteism. Men hvad menas egentligen därmed?
Nu prästen:
— Känslan kan ej värmas af ett bullrande
maskineri, där hjulen drifvas med blod.
Nu Hans Alienus med stigande hetta:
— Icke heller är ett nedsöladt bord med
kemikalier eller spritluktande preparat något altare. Det
är ett arbetsbord rätt och slätt, och dessa döda
föremål äro lika litet tillbedjansvärda som väte
eller klor. Endast naturens mest åtrådda
fullkomlighet kan människan tillbedja, och därmed tillber
hon äfven sitt eget önskningsmål och det
framtidsmål, som lifvet söker närma sig genom henne.
Men det fullkomliga är det, sköna. Därför vaknar
den aningen, att människosläktets slutreligion blir
— skönhetsdyrkan.
Prästen skakade på hufvudet, alltjämt
knarrande med sin vänstra sko, samt yttrade allvarligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
