Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han är i alla fall den enda tillförlitliga källan. —
Men allt det där talade ni ju redan om för åtta
veckor sedan, då vi första gången råkades.
— Nej, gjorde jag det? Nåja, hvarför skulle
jag brådska med något så föga viktigt. Vanligen
går jag helst ute i fria luften.
— Just därför begriper jag inte heller, hur
ni kan taga för er ett så besvärligt arbete, ni som
säger att melankoli och svårmod och sådant
kommer af att människorna inte äro tillräckligt lata.
Å, jag blir så ond, när jag tänker på allt, som ni
pratar!
Han visste att Betty i sin tidigaste ungdom
varit religiöst sinnad, läsare, som det kallades.
Med tiden hade hon väl satt nya meningar i de
gamlas ställe och ömsat katekes, men alltid med
samma behof af en stenhårdt orörlig
ytterlighetstro.
Vana vid Bettys och Hans Alienus’ beständiga
ordkrig hade de båda italienska flickorna
småskrattande åhört dem under tystnad, men nu
blandade Giggia sig i samtalet med halfslutna ögon
och lutade sig på sitt slynaktiga sätt än åt den
ena sidan och än åt den andra.
— Ni brukar ju själf säga, att människan skall
taga dagen som den kommer så länge hon är ung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
