Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muntert loja kusins. Han tyckte att Elena var
vackrare, men hennes solkiga krage stötte honom.
Slutligen vände han sig mot fönstret och
jämkade litet på sin stol. Så tråkigt som i afton hade
han sällan haft.
Det var en stund alldeles tyst i det kyliga
rummet. Regnet hade saktat af, men utanför föllo
ännu på fönstrets stenkant stora droppar i takt
med mahognyuret, hvilket slog sitt tick-tack under
en glaskupa på byråns marmorskifva. Hans Alienus
följde med ögat en droppe, som långsamt ringlade
ned utför rutan och narrade andra droppar att
följa med på färden samt upptog bifloder för att,
förvandlad till en bred kungsflod, slutligen utmynna
i hafvet nere i hörnet vid fönsterposten.
I detsamma reste sig Elena med större ifver i
sina rörelser än hon vanligen brukade. Hon hade
icke tid längre, berättade hon, att sitta och leka.
Hon måste gå och göra någon nytta i sin
»verkstad». På hela dagen hade hon icke rört vid
blommorna.
Hennes skäl syntes honom icke riktigt
trovärdiga. Det kändes helt tomt sedan hon gått,
och han började leta efter förevändningar att få
taga afsked och med en droska begifva sig hem
till sitt eremithus. Emellertid skiftade Giggia en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
