Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
russinkvist i två lika stora delar och bjöd honom
den ena. Därefter tog hon hans tallrik och hjälpte
honom att knäcka hans nötter. De stredo om
nötknäckaren, de stredo om tallriken och stredo
slutligen om nötterna, som han ville, att hon själf
skulle behålla. Allra sist stredo de om en nöt som
hon tappat i sitt knä, och under bordet fick han
straffande fatt i hennes lillfinger. Hon vred litet
på handlofven för att befria fingret, men då han
stod på sig och icke släppte, lät hon honom
behålla det och fortsatte att så godt, hon kunde
plocka till honom nötterna med sin högra hand,
som hon hade ledig.
— Kunna vi icke tala om något ordentligt? —
frågade Betty, som funnit en bok på byrån och
bläddrade i bladen med en lång gäspning.
— Kanske om något modernt, — svarade han.
— Ordet modern är en rymlig gråkappa med kulört
foder från damernas och artisternas modestad vid
Seinen.
Betty hade allt sedan hon upphörde att vara
andligt sinnad lefvat där hemma i en liten krets
af fyra eller fem vänner och så uteslutande vant
sig att se världen genom ett par gifna böcker och
tidskrifter, att vissa ord och talesätt för henne
fått en särskild helgd. Då hon med sitt goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
