Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud nu befann sig i alldeles nya omgifningar och,
ehuru trosmänniska, i hemlighet kände sig påverkad
af dem, gjorde just medvetandet härom henne
dubbelt ömtålig.
Hon blef därför stött och lade boken åt sidan,
men Hans Alienus höjde varnande pekfingret och
långfingret, och under tiden berättade Giggia för
sin far om sammansvärjningen i bagarboden. Han
hade profvat vinerna och återfått sitt goda lynne
samt rörde sig så hastigt af och an i kammaren,
att de tunna ljusgrå byxorna fladdrade kring
fotknölarna.
— Skola vi förverkliga ert löfte är det illa att
börja med träta, — ropade han bullrande. — Låt
vår Hans Alienus ha sin mening för sig. Han är
van att sitta på en man hand i sitt eremithus ute
vid stadsmuren. Han vill bli maximum af Hans
Alienus och minimum af annat. Att ni inte
förstår det, flickor! Han är själfhärskare. Han
är en stat i staten, men en stat på två fötter,
som kan flytta sig, hvart den behagar. Tröttnar
han på Rom, spikar han endast luckor för fönstren
och går. Om den helige fadern uppsöker honom,
kan han svara: Jag har inte tid att tala med Ers
Helighet i afton, men kom igen i morgon klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
