Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de två höga fönstren på vid gafvel och ställde
från sig ljuset.
— Det blefve sådant buller att få upp
tamburdörren, — yttrade han och svingade sig upp på
fönsterposten. Därefter kastade han sig med ett
språng handlöst ut i luften.
Jason vaknade, och i nästa ögonblick stodo han
och Almerini lutade öfver fönsterposten. Rummet
var beläget en trappa upp. Det var klart månsken,
och de sågo, att Hans Alienus, hvilken redan nått
marken, vacklade ett par steg bakåt som om han
skulle falla. Slutligen vände han sig rundt på ena
foten, men återfick med detsamma jämvikten och
vandrade gatan bort.
Almerini stängde fönstret med orden:
— Det där skulle ha kostat en annan
människa benpiporna, men han har sin tur att lita på.
Om huset nyss, medan vi sutto här, hade ramlat
öfver ända, så hade vi blifvit sönderhackade men
han oskadd.
Almerini drog af skorna och gick in till sitt
sofrum, men då han fann, att fru Elisabetta ännu
brände ljus och satt upprätt bakom myggnäten i
sin stora järnsäng, stannade han framåtböjd och
knäppte med fingrarna på byxskoningen, som för
att slå bort något dam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
