Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad var det för klingande och buller inne
hos den beskedliga Jason? — frågade hon.
— Åh, — svarade Almerini. — Du hörde ju
af flickorna, att Hans Alienus var med där inne.
Vi ha kommit öfverens om att lefva för lyckan.
Men du kan tro att det behöfdes min kända energi
för att öfvertala dem att sluta kalaset. Jag måste
lofva att vara med dem i morgon också. Det är
nog bra, att de ha en förståndig äldre person med
sig, och Hans Alienus sätter värde på att få tala
med någon, som ibland kan vägleda honom i hans
funderingar och ge honom en liten fingervisning.
— Hvad är det du har fått på ryggen?
Almerini drog af rocken och såg efter.
— Det är någon som skrifvit med en kritbit:
»hälsa ditt huskors». Det finns ingen galenskap,
som inte Hans Alienus hittar på, när han sätter till.
— Nej, det har du då rätt i. Betty berättar,
att som gosse försökte han en gång öppna åder,
därför att han ansåg sig förorättad af sin lärare.
— Den historien har jag också hört. Bara vi
nu få vackert väder i morgon.
— Hans Alienus brukar ju ha tur med vädret.
Men tänk, hvad allt det här kostar dig, kära
mansingen.
— När man har ett litet millionarf halft, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
