Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gaffeln, kan man väl taga sig litet trefnad i
förskott. — —
Under tiden ströfvade Hans Alienus genom
staden. Det fanns hos honom något af vandrande
riddare, en skymt af soldat, och han fann en
alldeles särskild tjusning i att våga lif och lem.
Språnget från fönstret hade satt hans blod i
rörelse. Och belåten att åter vara i det fria, gick
han med snabba steg mot sitt eremithus långt ute
vid stadsmuren. Där hade han lefvat i lycka med
sin ensamhet och sitt fria arbete. Men samtiden
hade gått på lur utanför porten som en ulf. I
form af ett oskyldigt bref, som bad honom skaffa
adress på någon inackordering för en resande
svenska, hade samtiden lagt en snara om hans
fot och dragit honom ut bland människorna. Och
bland hvilka människor! Fulhet och fattigdom
krälade fram ur hvart skrymsle i Almerinis trånga
hem. Det plågsammaste var, att han nu så vant
sig vid de båda italienskornas sällskap, att han
kände tomhet, hvar gång han på nytt pröfvade
att afsöndra sig, att stänga sig inne i sitt hus och
inskränka sina besök i staden till det påfliga
biblioteket. — —
Nästa morgon var han tidigt uppe. I en
färghandel köpte han ett paket bronspulver och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
